Staying forever young

Tårar som aldrig tycks ta slut. Det är det värsta jag gjort i hela mitt liv. Varför måste man bli gammal för? Måste tiden gå så jävla fort? Är det bara jag som är så sjukt rädd för framtiden? Jag som kan ligga sömnlös i dagar bara för att jag ligger och tänker på vad som kan hända om 4-5 år eller om typ 10-20 år? 1000 frågor utan svar. Människor i mitt liv som sakta men säkert kommer försvinna och antagligen ersättas av andra människor. Jag vill inte. Jag har redan alla människor jag behöver i mitt liv. Jag har dom. Och jag har det så jävla bra. Måste tiden gå och förändra allt? Precis när det blivit som bäst. Jag har mina vänner, och de är verkligen dom bästa i hela världen. Men när vi är typ 30 år. Kommer vi ens komma ihåg varandra då? Då är vi alla tråkiga vuxna med familj och barn. Jag vill inte bli stor, jag vill inte bli vuxen, jag vill inte ha nya vänner. För jag har det så jävla bra som det är nu. Jag är så jävla rädd..





Live love laugh


Jag är så lycklig just nu. Jag älskar mina vänner, min klass, mitt fotbollslag och hela mitt liv. Allt är så bra just nu. Jag mår så jävla bra. Jag har precis klarat av hela grundskolan, vi ligger först i serien och om 2 veckor åker jag och Emma till Malta. Jag vill bara skratta åt allt för det är så bra. Och jag vill bara njuta av det här. Om man kunde trycka på pause är det nu jag skulle gjort det. För om en vecka förändras en stor del av mitt liv och det kommer krossa mig. Och jag vågar bara inte låta mig att tänka på det.
För NU, just NU så är det ingenting som kan bli bättre.

-


Sleepless


Ångest


True


Världens töntigaste inlägg. Men jag måste skriva av mig



Jag är på så jävla dåligt humör. Mest för att jag är trött, men i alla fall. Jag berättade ju om matteprovet, aaaa och nu tror mina föräldrar att jag kommer få IG i matte om jag inte börja plugga matte minst 5 timmar i veckan. Vilket jag VÄGRAR. Jag har ett bättre liv än att plugga matte licksoooom. Jag kommer ändå inte behöva den där skiten när jag blir stor. Problemet är bara att med IG i matte kommer man inte in på något gymnasium. Det kommer inte hända, men ändå, åååååå jag blir så jävla irreterad. Hade starkt VG hela åttan, och nu bah vad händer. Jag orkar inte meeeeeeeeeeer


Så sant så sant


MORFAR ♥

Jag skulle ljuga om jag sa att jag tänker på honom varje dag. Men han finns alltid i mitt bakhuvud. Vad jag än gör. Det är drygt 4 år sen han försvann nu. Jag hatade när mamma tvingade mig att följa med oss att hälsa på, för jag hatade att se honom ligga där och lida. Jag ville inte att det skulle förstöra mina fina minnen med honom. Nästan ingen fick mig att skratta så mycket när jag var liten som han. Han visste precis hur han skulle få mig att skratta. Han förtjänade inte att bli sjuk. Men livet är inte rättvist. Ville bara skriva lite. Jag saknar dig morfar.. ♥ Jag vet att du har det bra nu, och vi ses snart!


True..


WORD.


Du är så jävla saknad..


2 veckor har gått! En vecka till.
ORKAR.INTE.VÄNTA.MER
Saknar dig som aldrig förr ♥


Miss u so much right now.


...


True


Jag älskar dig!




På 10 år förändras mycket, men till dig kan jag fortfarande komma precis som jag är. Och du är min bästavän.

Vi är bara tjejer

 Bara för jag inte vet mest om allting betyder inte det att jag är efterbliven. Bara för jag inte är bäst på matte betyder inte det att jag osmart. Bara för jag sminkar mig betyder inte det att det ända jag bryr mig om är mitt utseende. Bara för jag alltid är glad betyder inte det att jag inte kan vara ledsen. Bara för jag skrattar åt det mesta betyder inte det att jag inte kan ta något på allvar. 
Jag är blond, men jag är fan inte dum i huvudet!
Jag är bara en vanlig tjej.


 
Hur smart är egnetligen den som tror att smartheten sitter i hårfärgen?


Don't worry be happy

En sak som jag kom att tänka på. Det är, varför oroar sig människor så jävla mycket hela tiden? Jag menar, det känns som att det ända man snackar om är "det värsta som kan hända". Men tänkt på "det bästa" istället. Jag menar hur stor chans är det att "det värsta" händer. Och hur dåligt är det egentligen? Istället för att vara negativ, tänk posetivt. Och inträffar "det värsta", så visst kan det vara jobbigt. Men vi i Sverige är jävligt bortskämda med allting och tar saker förgivet som andra i vissa länder inte ens kan drömma om. Jag är en jävligt glad och posetiv människa. Och man ska verkligen tänka på det posetiva, alltid. För händer det saker som gör allt känns jobbigt. Så jag lovar, det mesta är bara för stunden. Det går över. Nästan vad som helst, jag lovar det blir bra tillslut. Sluta oroa er så mycket och lägg energin på att vara glada! Jag lovar, allt löser sig. Alltid!!

Don't worry be happy

En sak som jag kom att tänka på. Det är, varför oroar sig människor så jävla mycket hela tiden? Jag menar, det känns som att det ända man snackar om är "det värsta som kan hända". Men tänkt på "det bästa" istället. Jag menar hur stor chans är det att "det värsta" händer. Och hur dåligt är det egentligen? Istället för att vara negativ, tänk posetivt. Och inträffar "det värsta", så visst kan det vara jobbigt. Men vi i Sverige är jävligt bortskämda med allting och tar saker förgivet som andra i vissa länder inte ens kan drömma om. Jag är en jävligt glad och posetiv människa. Och man ska verkligen tänka på det posetiva, alltid. För händer det saker som gör allt känns jobbigt. Så jag lovar, det mesta är bara för stunden. Det går över. Nästan vad som helst, jag lovar det blir bra tillslut. Sluta oroa er så mycket och lägg energin på att vara glada! Jag lovar, allt löser sig. Alltid!!

Man vill licksom inte tro att det är sant

Igårkväll förändrades så jävla mycket. Mer än jag trodde det skulle vara. Pax, vår tränare sen två år tillbaka sa att han inte kommer fortsätta. Hela laget gråter. Vi gråter hela träningen. Har aldrig sett vårt lag i en sån stämning. Det kanske låter töntigt för er att vi gråter för våran tränare ska sluta. Men på något sätt var han så mycket mer än en tränare. Han har gjort så mycket för oss. Lagt ner så mycket tid och tålamod. Utan honom hade vi aldrig kommit så långt smo vi gjort. För två veckor sen vann vi licksom över laget som ligger först i vår serie! Alla minnen från alla cuper. Alla träningar som man nästan garvat ihjäl sig på.. Fotbollen kommer inte bli detsamma utan Pax. Vet inte ens om jag kommer orka fortsätta.. Men vi får se vart tiden för oss, även om det inte riktigt orkar tänka på just nu.


Vi kommer sakna dig.

Tidigare inlägg
RSS 2.0