Sara Borg

Jag skulle ljuga om jag sa att jag tänker på honom varje dag. Men han finns alltid i mitt bakhuvud. Vad jag än gör. Det är drygt 4 år sen han försvann nu. Jag hatade när mamma tvingade mig att följa med oss att hälsa på, för jag hatade att se honom ligga där och lida. Jag ville inte att det skulle förstöra mina fina minnen med honom. Nästan ingen fick mig att skratta så mycket när jag var liten som han. Han visste precis hur han skulle få mig att skratta. Han förtjänade inte att bli sjuk. Men livet är inte rättvist. Ville bara skriva lite. Jag saknar dig morfar.. ♥ Jag vet att du har det bra nu, och vi ses snart!