Det du ser i horisonten är inte alltid det du får.
Jag har alltid varit den som nästan gett upp för lätt. När jag kämpat för något eller någon, och märkt att det inte gett något har jag alltid gett upp. Slutat kämpa. Nej, det vinner man inte mycket på. Tyvär. Ångrar faktikst många gånger då jag slutat kämpa.. Men på något sätt har det varit det lättaste, kämpar man länge och det aldrig ger något. Det tar så grymt mycket krafter. Och det får än i slutet att må så jävla dåligt. Att bara glömma, och gå vidare. Det har alltid varit det lättaste för mig. Men nu, nu tänkte jag att ska fan ge det en chans. För jag kämpade för något jag ville ha. Jag fick aldrig något för det. Men jag gav aldrig upp. Jag har aldrig i hela mitt liv kämpat såhär länge för något. Men fick jag något för det? Nej. När jag för en jävla gångs skull bestämmer mig för att ge det en chans.. Och när jag väl kämpat så länge, varför ge upp nu? Då har jag bara gjort det i onödan. Nej, jag måste göra det jag borde gjort för länge sen; gå vidare. Måste verkligen försöka den här gången..
